TheresiaLarsson

Jag undrar hur det kan komma sig att man kan få så starka känslor för en annan person att man är beredd att ge upp hoppet om att någonsin kunna klara sig utan den igen. Det värsta är ju när man har varit utan den personen bara någon dag och det känns som att världen går under. Man ligger där i sin kalla säng som numera känns enorm. Det enda man vill är att den andra ska ligga tätt intill och dela med sig av värmen och viska orden som gör en till den lyckligaste personen på jorden.


Jag saknar helt enkelt min Erik!